Hugo är inne i en fas där han tycker livet saknar mening om han inte får promenera. Han protesterar högt om man sätter honom i sin bil, sätter honom på golvet, i matstolen eller vagnen. Det enda som gör honom glad är att tulta runt. Då balansen kan diskuteras innefattar denna enda syssla även mig, på så vis att jag på dagarna inte gör annat än går med/efter honom. En timme sover han mitt på dan, då sover jag med. Resten av tiden går vi runt här hemma, när vi inte är på nån utflykt. Den tiden då man ammade och såg på TV på dagarna är således ett minne blott.
Var jag ville komma med detta är att det är svårt att hinna blogga när Snyggo är på semester (eller på jobb, som han själv säger. Det är ju ett hårt jobb att heja fram svenska landslaget). Om man vill tex blogga, sminka sig eller något annat av privat karaktär sker det medans miniapan sitter bredvid och gallskriker, som nu. Alltså ska jag ägna mig åt honom ett tag till och när han väl har somnat ska jag sätta mig på sofflocket och se Niceville, samt äta en chokladbit. På en torsdag, gubevars. Tyckte jag var värd det.
3 kommentarer:
Alla mammor är värda en chokladbit :-)
faktiskt
Åh, vi såg Niceville precis! Har själv erfarenhet av att filmer blir bättre när man saknar förkunskaper och därmed föreställningar om dom. Den här såg jag utan att ha hört något om den och (hoppas du sett den nu så jag inte höjer förväntningarna och det slutar med en besvikelse..) både jag och sambo tyckte den var SÅÅÅÅ BRA! Både mina och sambons ögon var blanka när den var över.. =) Uppdatera gärna med betyg efter att du sett den. Vi ger den fem chokladkakor av fem möjliga. KRAM! / Jeanette
Skicka en kommentar