...sa en glad hotellägare i ösregnet, när vi var på Kreta 2006. Ja visst, det var ju bara det att Snyggo var kvar hemma, vi hade just blivit ihop och resan med Sara och Camilla var sen länge inplanerad. Då saknade jag honom kan jag lova, precis som nu. A weather for 2 är det idag också, men jag och Hugo hänger ju (även om det kanske inte var exakt det som menades...) och om ett tag åker vi till farmor/gammelfarmor.
Hugo ringde för övrigt Mattias i morse, med min mobil som han fick låna för att han skulle stå ut lite längre än till halv sju. Jag märkte ingenting, men det lär väl märkas på mobilräkningen... vad nu ett samtal till Ukraina kostar.
3 kommentarer:
Klart att grabben måste få prata med sin pappa..! ;-) Säg till om ni behöver hjälp med mobilräkningen! Kramar!
hihi, det har vi ju redan fått <3
kram!!!
Ja,tänk att mobiler är så poppis..
Debora grät stora arga krokodiltårar..men när moster märta tar fram aphonen blev hon plötsligt knäpptyst..och glad<3
kram
Skicka en kommentar