Turridning

Idag gick mammas födelsedagspresent av stapeln, nämligen en tur på islandshästar i den uppländska naturen. Mamma, Papi, jag, Sara och Simon fyllde en bil och åkte ut på landet. Finns det inte en syster till? Kanske nån tänker nu, och det stämmer ju. Att hon inte var med beror inte på att vår bil är femsitsig utan på att ridning inte är nån kanongrej för nån med diskbråck (och nu även hjärnhinneinflammation) så vi fick tänka på henne istället.

Killen som höll i turen var verkligen kanon, och vi fick en ordentlig genomgång innan det var dags att ta plats i sadeln.

Lite skritt utanför stallet för att lära oss hålla hästarna på led, innan det bar av ut i geografin.

Mamma var mycket glad och avspänd efter turen, till skillnad mot innan då hon bara var glad. Kanske till och med hellre hade stått kvar i stallet och ätit en banan om någon gett det alternativet.

Även Sara och Simon, som inte ridit annat än ponnyridning på Skansen typ, tyckte att det var roligt och gav mersmak.

Efter tre timmar i hästarnas sällskap smakade det MYCKET bra med kaffe och bullar, och det var en helnöjd kvintett som packade in sig i bilen igen och for hemåt. Vi gör nog om det nästa år! Kan varmt tipsa om stallet som hette Edeby Ryttargård och ligger utanför Uppsala.