Vaknade och kände mig rent utsagt manglad. Det hade inte att göra med att jag fastnat under någon av mina medsovare, utan var mer en allmän känsla av utmattning. Fick syn på mig själv i badrumsspegeln men bara MED NÖD OCH NÄPPE, eftersom mina ögon var som springor. Ovan vid denna känsla, gillar mornar när man ska till jobbet.
Beslöt mig för att jag DEFINITIVT behövde en kaffe på väg till jobbet. Stannade till på Italienaren bredvid kontoret och beställde en latte (28 kronor). Fick min mugg och annar genast oråd... just det, den var ju HALVFULL! Vad i ALLSIN DAR? Fick avsluta med en kopp te för att piggna till. Blir ingen mer latte från italienaren. Och inte från trettioåttakronorsespressohouse heller, ju.
Kom till jobbet, saknades folk, fick ta med mig chefen i bilen för att genomföra morgondagens uppdrag på stan. Nåväl, just DET gjorde ju inget, förutom att han inte kan arbetet på fältet och jag därmed fick sköta själva jobbet själv.
Eftermiddagen rasade ju på, hann inte riktigt klart eftersom jag var tvungen att gå prick i tid då Snyggot ikväll skulle iväg på en honom väl unnad fotbollsdejt med Rydan. Vid överlämning av barn rapporterades en pigg och MYCKET trevlig kille. Var han tog vägen på kvällskvisten är oklart, han var bara nöjd i en kvart när han fick sitta bredvid mig i soffan och äta varma mackor.
Nu sover barnet, lugnet har infunnit sig men 1) jag saknar Snyggo och 2) jag skulle lägga mig tidigt men klockan är ju redan för sent för det och 3) jag har just tvättat håret och kommer få lägga mig med blött hår och det kommer att se ut som ett ABER i morgon.
Nåväl, morgondagen hoppas jag mer på, bortsett då från att jag kommer att se ut så här...
...som sju svåra år och ett nödår.
1 kommentar:
Ja, man saknar sin "hälft" ännu mera när man nyss har haft semester tillsammans - det har vi konstaterat flera gånger också!
Hoppas hur som helst att du (ni alla tre) får sova gott i natt, och att det blir en bättre dag imorgon - med eller utan denna häftiga frisyr! Stor kram! <3
Skicka en kommentar