Kvinnor med paj

En sak som jag har blivit varse under de senaste 16-17 månaderna, är att det helt enkelt inte GÅR att göra något rätt som mamma. ALLA har en åsikt och i den offentliga debatten ska pajer kastas, gärna många och kladdiga. Nu ska jag förtydliga att jag inte är i konflikt med någon (vad jag vet) angående mitt eget föräldraskap, utan detta handlar mer om vad man får fram när man läser tidningar, ser på nyheter eller läser nån föräldrasajt på nätet. Mammor har åsikter om varandra och sen tillkommer alla som inte har barn men som vet PRECIS hur dom skulle göra om dom hade barn och det är ju VÄLDIGT lätt att ha en åsikt då (jag var likadan f.H).

Vad i all sin dar tänker jag, är inte alla olika?? Det som passar för en familj passar väl inte automatiskt för en annan? Är det världens viktigaste grej att klanka ned på nån annan för hon sätter barnet på förskola (va, vill hon inte VARA med barnet??) eller inte sätter barnet på förskola (stackars barn, blir socialt efterblivet) eller sippar på ett glas vin efter en amning (nu kommer barnet bli helt på lyset) eller tackar nej till en middag för att barnet behöver sova (tråkiga människor som slutar leva för att de får barn) eller släpar med ungen på allehanda tillställningar (arma barn som aldrig får lugn och ro) eller har för många barn eller bara ett barn och för tätt och för långt emellan och VÄLDIGTMÅNGAANDRASAKER.

I helgen kunde man läsa i SvD om Zeke, 2 år, som är hemlös med en ensamstående gravid mamma i Florida. I Kongo flyr familjer undan M23-rebellerna och nyheterna kablar ut bilder på små knattar som knappt kan gå, som knatar efter mamma och pappa som i panik flyr undan våldtäkter och misshandel och vandalisering. I Kina har vi den ensamstående pappan som uppmärksammades för ngt år sen, då han inte hade råd med barnomsorg utan i stället kedjade fast sin tvååring vid en stolpe på stan medans han var ute på sitt 12-timmarspass som tidningsutdelare.

DÄR har vi problemen. Lååångt ifrån förskoledebatter och pekpinnar och svenska förståsigpåare.

Själv tänker jag älska mina barn och se till att de aldrig behöver vara hungriga och jag tänker försöka ge dem de bästa förutsättningarna för att bli självständiga individer som tycker om sig själva. Det första kommer jag lyckas med, det sista får framtiden utvisa, men jag tänker personligen försöka hålla mig utanför den töntiga pajkastningen mammor emellan (kasta gärna en paj i huvudet på mig om jag inte håller det löftet).