Å härliga mellandagefrid.

"Man kanske måste dra ut hela tanden," sa den unga tandläkaren (som uppenbarligen inte tyckte om att jobba i mellandagarna) snorkigt. Medan hon hade instrumenten i min mun, så jag fick ägna en minut åt att föreställa mig hur jag skulle se ut med ett svart glapp i käften, innan jag kunde fråga vad det egentligen innebar.

Hela TVÅ minuter ägnade hon åt mig och den provisoriska fyllning som skulle lösa biffen tills min ordinarie tandläkare kan se över det hela.

Ringde min vanliga tandläkare med gråten i halsen, men han har ju semesterstängt till den 7:e. Ringde min gamla folktandvård som inte var det minsta intresserade av att ta emot mig efter att jag varit otrogen mot dem med nya tandis. Sköterskan ville inte ens säga när det fanns en ledig tid, utan spenderade istället tiden på att tala om hur bökigt det skulle bli att gå till dem eftersom journalen ju finns hos min nya tandläkare (Jo, fast sist jag kollade sköttes ju journalföringen digitalt, och på akutfolktandvården gick det ju utmärkt att plocka fram journalen i fråga, men det orkade jag inte bråka om).

Nåväl, tänkte att det hela får vänta tills den 7:e, nu har jag iaf en provisorisk lagning och fortfarande en liten tandbit kvar så att jag slipper se ut som en knarkare.

Ikväll när jag intog min kvällssmoothie så rann dock fyllningen ut.

BRA. För jag spenderar GÄRNA ett par timmar till i väntan på tandakuten, istället för att vara på jobbet som jag egentligen ska. Jag hoppas INNERLIGT att jag träffar samma snorkiga tandläkare en gång till, och dessutom vill jag gärna betala samma summa ännu en gång. Nu går jag och lägger mig. I AFFEKT.