Eller också inte. Två faktorer gör att det numera tar närmare en halv dag att ta sig till jobbet. 1: jag har svårt att gå. 2: det är vinter. Mina mornar ter sig därför som följer:
Vaggar upp till bussen så snabbt jag kan.
Buss sen. Missar tåg.
Inget tåg kommer.
Inget tåg kommer.
Inget tåg kommer.
Jippie!! Tåg kommer!
Vaggar ombord och hoppas varje morgon på mina med(mot)människors välvilja gentemot en höggravid barbamama. Ibland får man sitta, ofta får man stå.
Tåget åker.
Tåget åker.
Tåget stannar!!
En inte helt oansenlig stund får man därför meditera, kanske känna efter hur kissnödig man är eller kanske bara njuta av närheten till en medpassagerares förhoppningsvis osvettiga armhåla.
Sen puttrar tåget långsamt vidare och man kliver av på rätt station, går till nästa buss som stänger dörren PRECIS framför näsan på en och åker iväg. Man håller sitt goda humör på topp och loggar in på kontoret, bara en halvtimme sen. Ännu en härlig dag har börjat! Nästan lagom till den ska sluta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar