Mina önskedrömmar

Min högsta önskan just nu är att få gå ensam till brevlådan. Brevlådan står uppskattningsvis 700 meter härifrån, men just nu hade den lika gärna kunnat stå i Ulan Bator. I flera dagar har jag drömt om hur jag tar på mig jackan och med raska, icke-höggravida steg går iväg med mitt lilla brev. Nu är Snyggo på träning, men kanske får jag chansen i morgon. Eller om typ 8 månader när jag har slutat amma.

Björn Axens styling powder är dröm två. Min är slut, och Oh My God vad jag behöver detta torrschampoo i brist på äkta hårtvättar. Nu träffar jag förvisso bara familjen och Hugos dagisfröknar, men snart kommer de börja titta på mig och tänka käre min värld, kan hon verkligen ta hand om sina barn, hon som inte ens kan ta hand om sig själv? Och sen får jag sitta i timslånga samtal med socialtjänsten och förklara att jag har tom svindyra TIGI-schampoon, jag hinner bara inte använda dem.

Ett adoptivhem till Klumpen och Pluto. Eller, det önskar jag ju på ett sätt inte, men Hugos astma går ju först, och därtill har särskilt Klumpens lilla psykiska störning blommat ut i en hel rhododendron-buske. Han har aldrig gillat barnen, men nu har det gått så långt att han inte vågar komma in öht. Han har i tre dagar krälat runt ute på farstutrappan, och när man öppnar piper han i väg lika kvickt som Usain Bolts skugga. Jag vet inte om jag skulle kunna göra mig av med dem, men känner ni någon djurvän utan galna ettåringar, som skulle överväga att ge dem lite tid och kärlek, så hör av er. :(

Sist men inte minst önskar jag mig att min man fraktar in motionscykeln till mig. Han är inte hemma som ni kanske minns, varför jag inte kan ta upp detta önskemål med honom personligen. Jag känner mig fet och ful och orkar inte vänta till första mars med att sätta igång. En liten cykeltur om dagen torde väl inte öppna upp nåt operationssår, kan man tycka.

God natt! Det ska jag ha med betapet och te och film och vad som nu mer kan tänkas bli aktuellt.