*obs, inlägget har inget med rubriken att göra.
Vi har turen att ha en son som nuförtiden sover så bra, så inför natten handlar allt om hur bra eller dålig natten blir för Norpan. Vi är därför lite som i chock fortfarande över natten som blev en väldig karusell med vakna barn om vartannat (och katter som trodde att de ville ut men ångrade sig när det var minus femton). Hugo hade nånslags astmaattack och hävdade därtill att han hade väldigt ont i örat (huvudet?), grät och hulkade. Vi gav blåsen och nässpray och till sist också alvedon, och en stund därefter lugnade han sig. När han hade lugnat sig insåg han att det där med att få en tablett i rumpan var något som krävde väldig reflektion och eftertanke, och kanske Nora också skulle ha en tablett i rumpan? Vilket jag förklarade tio gånger att hon inte behövde. Ett par ledsna timmar senare somnade han mellan oss, lagom till syrrans småtimmarsgnäll satte igång. När Hugo vaknade igen vid halv sju var Snyggo lätt hysterisk (ok, nej, han blir ju inte det men man är ju så kräsen så man gärna sover mer än en halvtimme, hehe).
Nåväl, jag kunde sova ett par timmar på morgonen och jag tänker försöka få min man att göra detsamma snart. Svärmor har åkt hemåt efter en mysig weekend här, och nu är frågan vad vår lilla flock ska göra av den här dagen som ligger här som ett oskrivet blad. Något som inte är så ansträngande, tror jag.
2 kommentarer:
Nu är jag hemma och saknar er redan. Jag vet att småbarnsåren är jobbiga, när alltid någon är vaken. Trots det, jag får mer energi än någonsin av att vara hos er, och bära omkring på bebisar, ha kräk, snor och katthår överallt och busa runt med Hugo. Ni är bara helt underbara och jag längtar till nästa gång!! Kramkram/Mia
Tack snälla för dom fina orden. Vi saknar dig med! Och visst är det mest av allt härligt, med småttingarna. Det överväger ju såklart alla sömnlösa nätter. Kram!!
Skicka en kommentar