onsdag, mars 27, 2013

to raise above

Det där djupt mänskliga, att få säga "vad var det jag sa", man får öva på det när man blir förälder. Verkligen. När miniapan ägnar morgonen åt att hoppa upp och ned i soffan, man ber honom snällt att sluta, sen lite mindre snällt, sen uppmanar man ganska bestämt och slutligen får man mest bara hindra sig själv att låta tonläget stiga över hustaket.

SEN. Sen trillar han ned och slår upp läppen, och en liten del av mig vill säga "Jag SA ju det!!" Men i stället tröstar man förstås och säger OJ så tokigt, så VÄDLIGT tokigt det kan gå ibland och kom så ska mamma blåsa!!

Man får inse ofta att den här lilla varelsen som förvisso ofta verkar så väldigt smart och förnuftig, han är egentligen inte så himla förnuftig än och jag vet fortfarande lite bättre (iaf oftast).

Inga kommentarer:

Alive osv

Nej, inspirationen flödar inte precis i dessa tider. Dagar läggs till varandra i en rad där inte mycket sticker ut åt nåt håll. Angående j...