När Hugo är hemma måste man ha små projekt för sig, för att han inte ska plågas av leda (även om han börjar lära sig leka lite själv). Idag har vi storstädat soffan med tillhörande dyntvätt, dammsugit samt sanerat matsalsmöbeln på katthår. Alla nöjda, alla glada.
Jag har idag också reflekterat över den här min väldiga fascination för väder, jag måste ha fått det efter pappa (som i sin tur fått det av farfar). Regnmätare har jag ingen, däremot kollar jag vädersajterna ofta ett par gånger om dagen. På så vis är man ständigt uppdaterad och när nån säger "på söndag ska vi åka dit och dit" så kan jag säga "jaså, ja då får ni nog fint väder, soligt skulle det vara, iaf efter klockan ett. Och nån plusgrad också, minsann." Lite halvt stört. Det slutar inte ens där, ska jag bekänna. Nej, för om nån jag känner är utomlands måste jag kolla även hur vädret verkar vara där. Då och då uppdaterar jag mig på vad smålandsfamiljen bjuds på i form av gradantal och andra vädermässiga omständigheter, och inte alltför sällan kollar jag vädret på resmål vi har besökt. Peking en dag i mars, hur är det tro? Mombasa, har regnet kommit dit än? Ja, och så där kan jag hålla på i all oändlighet. Eller hade kunnat hålla på, om det inte vore för att man måste äta och sova ibland också.
3 kommentarer:
Tomas Sjödin sa i ett radioprogram att "För att orka vara normal måste man ibland få hemfalla åt nåt som är aningen apart - annars storknar man!" Det tror jag är alldeles sant!
Jag tror absolut inte att du ärvt väderintresset från mig för jag har mitt kvar!!
Känner igen mig precis i beskrivningen.
Kram, kram
Ja ni brås nog inte på mej vad väderspåning beträffar iaf.... säger som min svärfar.. "det blir väl som det blir , vi får väl se" Kram // farmor abc.
Skicka en kommentar