...när man tänker på hur vi för ett år sen satt vid köksbordet och pratade. NY marathon är svårt att kvala in till... Men Boston, lite mer realistiskt! Några dagar i NY och sen ta tåget till Boston, kanske!?
Sen blev jag som bekant gravid och vi nöjde oss med en resa till Berlin på hösten. Vi hade kanske aldrig gjort verklighet av tankarna i vilket fall, men det är obehagligt. Det känns som ett slag i magen, när man tänker på hur vi far runt på löpartävlingar hit och dit, och hejjar på varandra. Inte för att jag är rädd att det ska hända igen, utan för att jag tar det nästan personligt. Löpning och idrott överlag ska vara glädje och fest. Jag tror kanske inte att man får förbanna folk men om man får det förbannar jag dig eller er som tog en bit av glädjen, och för alla som älskar att röra på sig och springa och som igår blev av med benen kan jag bara be att ni kan få nån slags glädje tillbaka, nån gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar