En pojke som heter Ulrik har sjungit in en sång som heter "Tell the world I´m here" (to change it), tydligen ett av finalbidragen på Mellon, som alla insatta kallar den. Den här låten ger mig rysningar längst hela kroppen, och det är INTE av välbehag. GÖR NÅT DÅ, vill jag skrika varje gång han börjar sjunga att han är här för att förändra världen. För att sjunga den sången lär inte räcka.
Ok, dags för dagens powerwalk med nya Caroline. Ett himla sjå att få ihop en tid som passar, med diabetesman som måste äta på vissa tider och spädbarn som måste äta vissa (andra) tider och så ett par till barn och nån hungrig äkta man på det. Nu har vi kommit fram till att exakt klockan kvart i ett bör vi kunna lämna våra hem för sex kilometers rask promenad, utan att någon dör av hunger eller svimmar under tiden. Det är så härligt att känna sig oumbärlig.
lördag, april 06, 2013
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Alive osv
Nej, inspirationen flödar inte precis i dessa tider. Dagar läggs till varandra i en rad där inte mycket sticker ut åt nåt håll. Angående j...
-
Efter sju sorger och åtta bedrövelser vad gäller det här med tillskott i familjen, var iaf jag inställd på att vår familj kanske alltid skul...
-
Vi fick den!! Känns super. Har strukit runt husknuten och försökt se in lite idag, hur tapeter och sånt ser ut, gick SÅDÄR. Funderar lite på...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar