Strövtåg i hembygden...

...heter en vacker dikt av Fröding, nu flitigt spelad på radion efter att den tonsatts av Mando Diao. Tycker den är så fin och varje gång jag hör den tänker jag på min egen hembygd.

Det är härligt med nya miljöer och nya vägar, men det är kanske till och med ännu härligare med vägar som man alltid har gått på. Mamma och pappa har flyttat en del genom åren, men farfars gård har stått där den står i nåt hundratal år, farfar själv har bott där i hela sitt liv och minnena därifrån är hur många som helst.

Kanske har det att göra med att jag blir alla mina åldrar, när jag kommer ut dit. Jag har suttit i pappas knä på lilla vägen ut till Hälleråd, och fått styra bilen (trodde jag iaf, jag misstänker att han hjälpte till). Jag har gått hand i hand med farmor under linbanan med kalksten och jag har lekt med syskon och kusiner på höskullen. Jag har nattat småkusiner hos på landet-familjen och vi har haft släktträffar med faster G klättrandes i träd, Bosse vid grillen och barnen hoppandes studsmatta.

Igår åkte vi ut över dagen, hela familjen. Njöt av varje sekund.

...