fem apor

Igår började jag läsa "Ögonblicket", och förstod raskt att detta var en bok i min smak. Ett fantastiskt språk som uppmuntrade till eftertanke, en spännande intrig (ingen deckare!) som till största delen utspelar sig i Berlin några år före murens fall, en episk kärlekshistoria som gör att den hastighet med vilken man vänder blad närmar sig tusennittio, som svägerskan skulle ha sagt.

Nora har varit trött och sovit största delen av tiden Hugo varit på dagis, och jag har legat bredvid henne på sängen och läst och läst. Hann inte gå på toa, inte äta lunch, knappt andas. Fem i tre, när jag var tvungen att gå och hämta Hugge, slog jag ihop de drygt femhundra sidorna, rödgråten och snorig med håret på skaft. Boken får definitivt fem av fem apor. Har inte läst nåt så fängslande sedan jag i höstas läste Maria Dueñas fina "Tiden där emellan".