Shoppingdag

Ja kära nån, vilken lyx att få PROVA kläder i lugn och ro och inte bara rycka åt sig något oformligt plagg i all hast. Jag spenderade idag ett par timmar på Gallerian med mamma och Nora som smakråd och sällskap, slapp köra vagn och kånka på selen. Smakråd är jag inte heller bortskämd med, eftersom Snyggo vrider sig av obehag av blotta tanken att springa efter mig i butiker. En mamma är ju också bra på det sättet att hon säger vad hon tycker. Som när jag provade den där lilla lilla svarta byxdressen.

Mamma: ja... Den var ju.... Ja, vad ska man säga!?

Jag: ja, nej, jag vet inte riktigt... Den sitter kanske lite konstigt,.."

Mamma: " nej då, den SITTER jättebra. Men liksom, ja, när har man den...?"

jag: "det är väl kanske lite det som är frågan, men lite festligt sådär kanske med ett par klackar till?"

Mamma (som förmodligen tycker den är mindre än ett frimärke): "ja, den är nog skön en RIKTIGT riktigt JÄTTEVARM sommardag" 

Jag: "mm... Ja, det är ju frågan om man kommer använda den."

Mamma: "du kan ju ha den hemma! Ja, till att börja med lite sådär iaf." 

Haha. Jag köpte den och ska ha den hemma. Och kanske kanske vågar jag ha den nån mer gång.

En koll i morse visade att jag är 3,5 kilo från min målvikt. Därmed är jag också 3,5 kilo från mina favoritbyxor, även om jag testade och märkte att jag kom i ytterligare ett par Karen Millen-byxor nu, (dock gick det inte ens att tänka en tanke medan man hade dem på sig). Kör inte riktigt lika strikt kost nu, även om jag försöker tänka på att inte gå på kaloriplus för ofta. Målet är att framåt höstkanten vara klar med detta, nåt kilo i månaden vore bra. Vi får väl se hur det blir med det.

Hur som helst, nu sover båda (!!) barnen och snart vi med antar jag, Snyggo ska springa maran på lördag och är noga med sömnen så här veckan innan. Så noga man kan vara med två små under 2... Själv kollar jag lite vilka lopp jag ska springa i år, det lutar åt Kistaloppet, Hässelby, Topploppet, KK-joggen och kanske Bellmanstafetten. Helt fantastiskt att ens tänka tanken, inte ens fyra månader efter snittet. 

Jaha, då ska jag göra lite te och duka fram ett par chokladkokoskakor åt min älskling. Jag är ju lite medberoende här, som matminister och allt. Saltar nervöst lite extra och försöker skvätta ned lite grädde där det går, så om han inte klarar maran under tre timmar på lördag så är det nog mig vi ska skylla på.