Ytterligheterna

Igår kväll när vi kommit hem från utflykten var jag så snurrig i bollen och trött att jag mådde illa. La mig på sängen och grät en skvätt, försäkrade sen Snyggo om att så HÄR trött har jag aldrig varit NÅNSIN. 

Sen på kvällen åkte jag och hämtade kusin S på Arlanda, och då fick jag göra två saker jag gillar, köra bil och lyssna på alldeles för hög musik (helst r'n'b) och sen umgås med en kär vän. I den kvart det tog att köra hem, sen hoppade jag rakt i säng...

I natt blev det något mer med sömn, fem timmar, men  fem timmar i sträck!! Inte att förakta. Tack barnen. Sen lite hänga på jobbet efter en mysig morgonen med kusinen som slaggat i vardagsrummet,  och Hugo har gått runt här hela eftermiddagen och skanderat "Fia! Fia! Fia!" 

Nu på kvällen gick jag ut med barnen och väntade på Snyggo som skulle komma på cykeln från tåget. Kvällssolen lyste mellan björkarna, vattnet glittrade och jag hade Nora i famnen och Hugos lilla hand i min. Och då kom jag på mig själv med att tänka, att jag har nog aldrig i hela mitt liv varit lyckligare än nu.