Den innerliga värme och kamratskap vi såg mellan Kristofer och Johanna smittade av sig på oss i kyrkbänkarna, och jag saknade Snyggo på plats, såklart! Just på bröllop vill jag gärna hålla hans hand, jag tycker det känns fint att få minnas våra löften till varandra en sån dag.
En härlig fest, en trött liten dotter framåt kvällen, och en natt med en liten skvätt sömn. Soffan idag, och medan haglet, åskan och blixtarna satte igång alla billarm här utanför såg jag Peter Jöback sjunga "First time ever I saw your face" med sån inlevelse att jag grät en skvätt ikapp med de kungliga som diskret försökte rädda mascaran.
1 kommentar:
Tack för fina bilder från i går!!Hoppas ni får en fin kväll då dina killar är hemma igen!! Kramar farmor och Calle.
Skicka en kommentar