Sol ute, sol inne och i sinne och allt det där

Idag är det ju en strålande sommardag, till skillnad från igår. Jag hade ju alltså bestämt mig för att stanna hemma med barnen, eftersom Nora har, eh, vi kan säga 'problem med magen'. Dessutom stod regn på menyn och det underlättar inte direkt när man släpar med sig två små ungar. Alltså bevakade vi maran hemifrån, men det blev ju mer och mer spännande. Efter 30 km började jag inse att Jossans mage kanske skulle hålla den här gången, och Snyggo kutade på i strålande fart. När kommentatorerna på TV började prata om att Jossan låg trea blev jag helt till mig i trasan, och till slut kunde jag inte sitta hemma längre.

"VI SKA ÅKA TILL STAN, HUGO!" Ropade jag i halv panik till sonen, som snabbt var med på noterna (eftersom det var länge sen han såg morsan så exalterad). Han langade Noras strumpor och mössa och hoppade i regnkläderna, jag slängde in en sulky och en sele i bilen och körde med plattan i botten (nåja, jag hade ju barn i bilen) till universitetet där vi parkerade och hoppade på tuben. Småsprang med Nora i selen under ett paraply, körandes Hugges sulky med andra handen. Joggade förbi horder av folk som vallfärdade mot stadion, svetten lackandes som om jag var inne på 42:a kilometern. Vi kom fram, nån minut före tre, tog Hugo i handen och försökte plänga oss in på stadion. Det gick ju sådär, får jag säga. Hällregnet kom, vi stod där utanför, jag och mina barn. Vi var iallafall på plats!! Tänkte jag nöjt. Vi var på plats när barnens faster fick kliva upp på prispallen, även om vi dessvärre inte såg ett jota. Och vi fick hämta hem Snyggo och Nora sov i selen under min sjal och det gick ju utmärkt att stå på knä mitt på regnig gata och servera Hugo risifrutti-mellis. Själv insåg jag att jag inte hunnit äta lunch, det gick ju så fort allting, så jag hade fortfarande bara morgonens gröttallrik i magen. Nåväl, ni såg ju vilket tabberas vi hade på kvällen sen för att ta igen det...

Och idag är det alltså en strålande varm sommardag, 26 grader i skuggan bjuds det på och jag ska försöka klara av ett löp-pass på typ 12 km. Får väl se hur det går, men det är inget att dra ut på. Off we go.

Hugo har förresten precis utövat ett av sina sommarnöjen; blåst såpbubblor på balkongen.