Det värker lite i mig så här på sommarkvisten. Sjön glittrar så fint och träden är så gröna att det nästan är osannolikt. Och jag känner mig inte alls färgstark eller glittrande, jag vill sitta här inne med mina kritvita ben och läsa en bok. Hur vackert det än är känner jag mig bekvämare bland höstens murriga färger.
Mamma tog Nora idag och skickade ut mig på en springtur, för att lätta upp min sinnesstämning. Det hjälpte. Nio jobbiga kilometern på Järvafältet, men jag njöt ändå av allt det gröna och glittrande. Och när vi på kvällspromenaden mötte en cyklande man med blårutig kortärmad skjorta och hatt, blev jag glad. Han såg ut att njuta, och jag ska försöka att göra detsamma.
2 kommentarer:
Förstår hur du känner.
Tack <3
Skicka en kommentar