Middagsro

I vanliga (numera ovanliga) fall uppskattar jag känslan av att sätta sig ned och i lugn och ro äta upp sin blodpudding eller vad som nu står på middagsmenyn för dagen. Sånt där som man förr inte ens reflekterade över.

Nuförtiden är det mat på bordet, mat på golvet, mat på våra kläder, utspilld dricka, allmänt kaos. Det är bara att ta ett djupt andetag och dyka i. Igår klättrade Hugo upp på bordet, men där går ändå gränsen, tänkte jag och skulle just skicka ned honom när jag fick syn på Noras strålande leende. Aaah... "Ok, sitt där, men bara tills Nora har ätit upp", sa jag. Jodå, hon åt mer gröt än hon nånsin tidigare gjort (säkert tre teskedar ;) whatever works...