Fötterna på bordet

Är det bara jag som har lite svårare att motivera mig att komma ut och träna när mörkret har fallit och regnet smattrar mot rutan? Idag får jag tacka den exceptionellt smarriga hallonpajen som Anzoo bjöd på till lunchen, för att jag kom ut. Jag åt som om det inte kommer en morgondag, trots att det enligt nån slags sannolikhetsprincip bör dyka upp en onsdag i morgon. Intalade då mig själv att om jag inte vill komplettera den nya onsdagen med en ny valk, så är det bara att ta sig ut. Vi badade och la barnen tillsammans först, och sen stack jag ut i geografin. Lyckades i mörkret med bedriften att springa fel på den väg jag springer/går flera gånger i veckan. Hur som, var ändå rätt skönt, när jag väl kom ut. 

Nu är det dags för ett litet budgetmöte här, dag före pengar som det ju är.