Hemma igen...

...efter en mysig middag, på alla sätt förutom att jag frös som i röven på en isbjörn och jag hoppades hoppades att det bara skulle vara en fibrofluensa, men nu har febern slagit till. Gode gud låt oss slippa gå upp klockan två i natt. Nej, det är inte när barnen kastar mat eller när det är föräldramöte som det är jobbigast att vara förälder, det är när man själv är sjuk.

Avslutar med en bild från Snyggos kväll med minisarna, den här gången dedikerad faster Jossan.