Jag tänker att det åtminstone från nu bara kommer bli bättre. Barnen blir större och äter bättre själva. Men NU. Oh my gosh. Man sitter mitt i grötklet och yoghurtklet och det kastas grötskedar på väggen och man tar ett djupt andetag och går för att hämta disktrasan. Fastnar med foten i nåt oidentifierbart klet på golvet, som man drar sig till minnes att man i några dagar nu tänkt försöka få bort. Med svinto, typ. Eller kanske kofot, i värsta fall.
Nej, att äta samtidigt är ingen riktig hit, kaffet kallnar och gurkorna försvinner från min macka utan att det är jag som äter upp dem. Men nu har barnen utfodrats, och jag värmer på kaffet och kikar lite i tidningen. Visst är livet härligt, på många sätt. Härligt, och kladdigt.
5 kommentarer:
:-) <3
Haha, tycker det låter precis som på en hotellfrukost, med enda skillnaden att då är det någon annans barn som kastar gröt och lever rövare... :)
Ses imon, å då anmäler jag mig som frivillig att sitta bredvid barnen vid maten!
Kram
Tack kära du. Ha överdragskläderna på. ;-) kram
Det är så det är att ha barn. Ha tålamod. Om några år får du dricka varmt kaffe och läsa tidningen. Barnen tar det utrymme dom behöver, dom är inte födda med bordsskick och kunskap!!Se det som positivt att det är faktiskt ett lärande för barnen ( och man överlever även om kaffet inte är varmt!) Kram på er allihop./Mia
Jag såg inte att jag klagade... Det var en beskrivning av en typisk morgon hos oss... ;-) kram
Skicka en kommentar