När jag var i tjugoårsålden var stockholm mitt. Tid och plats och hur man skulle ta sig hem var aldrig en issue. Lite naiv kanske, men ändå inte oförsiktig. Nu kände jag att man inte är van längre, att hänga inne i stan nattetid. Men ändå - otroligt vackert med vattnet, båtarna, mörkret, ljuset och duggregnet.
Kom hem halv ett och körde ett halvtimmespass med Nora. Sen sov vi fyra timmar i sträck så nu är man ju som ny igen.
Och nej, det blev inte plyshbrallorna.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar