Gonattsaga

Jag skrattar när jag ser mcDonalds-reklamen, med mamman som ska läsa saga för sitt barn men har dålig fantasi. Så är det för mig med. Tack och lov har vi nu stora gonattsagoboken att tillgå, innan det lät det så här:

"Det var en gång.... En gång.... En liten pojke. Han hette.... Eh... Plutt." (Plutt? Vilket barn heter Plutt!? Nåja, nu är det ju en saga).

"Plutt var ute och gick.... Och gick.... Jättelångt gick han..." (Mina sagor börjar alltid med att någon är ute och går. Det är så smidigt, jättelångt hinner personen gå medan jag funderar på vart han ska)

"Och sen... PLÖTSLIGT! Kom han till ett berg.... Och där.... Där.... Där fanns en SKATT!" (Här blir jag ofta nöjd med den nya spännande dramatiska vändningen i berättelsen).

"Och Plutt hittade skatten, och sen blev han så glad!! Kul va!?"

Hugo tittar frågande på mig, och jag frågar om vi kanske ska sjunga nåt istället. Det brukar han tycka är en god idé.