Pappas pension och min (obefintliga) träning.

Idag gick pappa i pension, och vi åkte dit (Hugo i sin fin-horta naturligtvis) med blommor och tårta. Pappa visste inte att vi och syster S m familj skulle komma. När vi kommit fram visade det sig att syrran och lilla Nisse blivit sjuka, och pappa skickade SMS om att han skulle bli sen, liksom Snyggo. Så där satt vi, jag, mamma, barnen och brorsan och åt de goda filékotletterna i vår ensamhet. Eller ja, så väldigt ensamt var det ju inte, även om festföremålet saknades. Men sen trillade pappa och även Snyggo in och vi åt tårta och hade det allmänt trevligt.

Nu när jag äntligen typ tillfrisknat inser jag att en veckas feber och halsont inte direkt kommer underlätta mitt sub 55-mål för söndagens hässelbylopp. Jag trodde det skulle kunna gå relativt enkelt, efter 55.26 i Kista och jag har gjort under 55 på träning. Snyggo var ute och sprang lite idag och kände sig helt överkörd av tåget, så det lät ju inte så lovande. Planen nu är två korta distanspass (5-7 km) på tisdag och torsdag, samt lite korta snabbintervaller på lördag. Sen får vi se om det kanske ändå får bli som ett vanligt träningspass på söndag. Medalj får man ju ändå... Men så surt, alltså.