I alla tider har det pratats i lite nedlåtande ordalag om frivilliga hjälporganisationer. Det är ju nåt amerikanskt, inget sånt vi behöver i Sverige liksom. Här behöver ingen må dåligt. Om man mår dåligt i Sverige får man skylla sig själv. Fast den peng man får om man har tvingats ge upp allt och fly hit eller om man är sjukskriven eller arbetslös, den är inte så vansinnigt stor. Det är den inte nu och det är den inte under en sosseregering. Men pengar behövs, därför har jag alltid hittills röstat på dem som driver en arbetslinje. Därför att folk i arbete betalar för dem som av någon anledning inte kan arbeta. (Fast ärligt talat, nu behövs inte fler jobbskatteavdrag. Vet inte hur jag tänker rösta nästa år).
Blått eller rött gör det samma, man ger för att behålla sin medmänsklighet. Inte för att hjälpa staten. Man ger för att visa nån annan att de inte är osynliga.
GÖR MAN? Tänkte jag sen. Jag gick nämligen och funderade på detta på min och barnens promenad. Jag är ju expert på att tycka saker i teorin. Jag kan då inte minnas att jag brukar "se" folk, även om jag behändigt över bankgiro försöker skänka pengar lite till höger och vänster, för att det ska kännas lite bättre sen när man köper den där tröjan som man inte behöver.
Sen stod han där utanför affären. Mannen med trasiga kläder och en tom mugg i handen. Då gjorde jag det där som man aldrig gör. Jag förklarade för Hugo varför han stod där, sen gick vi in på affären och fyllde en kasse med lite bröd, frukt och annat. Sen gav vi den till mannen utanför.
Om det fick mig att känna mig som en bra människa? Nej, fast jag trodde kanske det innan att det skulle göra det. jag kände mig ganska ynklig. Funderade på hela vägen hem vad jag har gjort för att förtjäna värme, mat och kärlek. Men det fick mig åtminstone att känna mig som en medmänniska.
2 kommentarer:
Påminner mig om resan i Californien för massa år sen, när en man i San Fran bad om pengar till mat. Jag o mitt sällskap erbjöd oss att följa med honom o köpa mat, vilket han tackade för - men ju närmare vi kom desto mer blev han allergisk mot och problem med alla vitala organ gjorde att han inte tålde att äta alls, och till slut ville han inte ha nån mat... men fortfarande gärna pengar till mat! :) Bra gjort ändå, och du faller in i kategorin bland de bättre människorna jag känner :)
Av hur kan kastade sig över innehållet att döma tror jag mat var bra. Skulle inte ha gett om han såg ut som om han skulle ha knarkat upp pengarna, faktiskt. Och jag tror knappast jag är bättre, däremot har jag drabbats av ett sånt här besvärligt världssamvete som liksom ligger där och pockar ständigt... Men det gjorde mig glad att Hugo berättade för sin pappa vid nattningen om "lilla farbrorn som inte hade pengar och mat".
Skicka en kommentar