Ja, det hoppas jag, efter att Nora för andra gången i sitt lilla liv har sovit hela natten, till 6 i morse. Hugo sover fortfarande så vi är uppe själva och myser. Hugo som för övrigt har gråtit och skrikit på morgonen, "mamma mamma ont benet, mamma blåsa" i gott och väl en halvtimme. Jag blåser och blåser och tänker gode Gud vad i allsin dar är detta och Gud eller kanske bara mitt sunda förnuft säger att ja man kan ju ha sendrag eller växtvärk eller ha legat konstigt eller eller... medan chansen att man framåt morgonkvisten drabbats av akut benbrott väl får ses som NOT VERY likely.
Idag ska jag bara ta det lugnt (hör du det, Nora) för att inte äventyra tillfrisknandet, men verkar rätt lovande än så länge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar