Väl på leksaksavdelningen lovade jag Hugo att han skulle få välja två småbilar. De kostade ju p 5 kronor styck, så jag tyckte vi kunde slå till trots att vi inte köper leksaker till vardags. Hugo blev eld och lågor och gick varv på varv för att välja. Ett stort garage såg vi också, ett sånt som kusin Inez har. 35 kronor var ju som hittat, men jag tyckte det såg lite sunkigt ut.
Nåväl, Hugo valde två bilar, och vi gick till kassan. Då ångrade jag mig. Vad i allsin dar liksom, det finns ju rengöringsmedel. "Hugo! Vi köper garaget!" Sa jag till min storögda son. Så sprang vi tillbaka och hämtade garaget, varpå Hugo går och ställer tillbaka de två bilar han har valt. "Jaha, ja men du kan få dem också," sa jag. Det hade han ju trots allt blivit lovad, och den där extra tian skulle knappast försätta mig i konkurs. Varpå ungen svarar; "mamma, det behövs inte. Jag har bilar hemma."

5 kommentarer:
Mycket förståndig son ni har!
Å, nu smälte mormors hjärta också! <3
Lilla gullungen! Han kommer att bli finansminister!!/Kram farmor
Åh, det smälte mitt försöka-konsumera-mindre-hjärta också. Vilken klok kille!
Smålandsmalin
Härliga Hugo...smälte både hjärta och ögon på g.farmor!!
Skicka en kommentar