Nattliga äventyr på ambulansen

Just som vi höll på att somna igår hörde vi hur Hugo började rossla i rummet bredvid. Gick in och mötte honom ståendes på golvet med panik i ögonen, pekandes på halsen. Det var uppenbart att han hade svårt att andas, och det lät inte som hans vanliga astma. Han skakade i armar och ben och vi försökte ge honom hans luftrörsvidgande medicin, men då blev han ännu stissigare. Ringde 112 och den vänliga personen i andra änden hörde ju genom luren hur han lät, så hon skickade en ambulans på en gång. 

De hade lite svårt även i ambulansen att säga vad det var, han har inte den där typiska krupphostan så han fick ventoline innan de tyckte att de lät mer som krupp så då fick han medicin för de symtomen i stället. Vi var inne på barnakuten en stund efter midnatt, mer medicin och sen några timmars väntan på doktorn. Då hade Hugo kommit till ro efter medicineringen, och satt mest och sov i min famn. Halv fem i morse fick vi träffa doktorn, som också fastställde att det rörde sig om virus på luftvägarna - krupp. Han fick en till dos betapred och sen fick vi åka hem. Tog en taxi och var hemma halv sex i morse.

Lilla vännen i väntan på doktorn...

Turligt nog kunde Snyggo vara hemma till strax efter nio i morse, så fick iaf sova tre timmar innan det var dags att ta över minihuliganen. Hugo är ok idag, men trött förstås. Nu har svärmor kommit också inför Nonos födelsedag, så vi har trevligt sällskap i trötthetsträsket.