Om sånt som stör och skaver

Vaknade i morse med halsont och ledvärk. Måttligt, förvisso, har gått bra att jobba, men dagens milpass uteblir. TYPISKT. Försöker dock tänka att nu handlar det mest om att hålla igång benen till nästa lördag, bara jag inte är sjuk DÅ så startar jag oavsett pissig uppladdning. Jag vet ju att jag i vilket fall är för otränad för att prestera bra på en halvmara, tre pass till innan nästa lördag hade nog gjort mer för psyket än för kondisen. Träligt hur som, hoppas hoppas bara att jag kan starta så att detta inte blir något segdraget.

Fick förfrågan för ett par veckor sen (fel, fick inte förfrågan, ställdes inför färdigt faktum) om att sättas in som chef för sommaren på vårt söderorts kontor. Och vet ni vad? Jag sa nej. Jag skiter i om jag aldrig mer får frågan om att chefa, men att pendla närmare 3 timmar om dagen på sommaren när man vill bada och gosa med gnuttarna, det känns inte ok. Ledsen, alla jämställdhetsivrare (ok, jag är väl också en sån iof), men barnen kommer alltid att komma före jobbet. Alltid. Så det så.

Barnen, ja. De börjar verkligen bli sina egna små charmiga individer, och därmed kommer de också synas mindre på bloggen framöver. Inte som att jag kommer behandla dem som en statshemlighet, men det känns inte ok att outa allt om dem på en sida som kan läsas av vem som helst - av respekt för att deras självständighet och rätt att vara egna individer alltid kommer vara viktigare än min "rätt" att bladdra om mitt mammaliv. Sen tänker jag också att de som vill ha en relation med dem ändå har det in real life och inte via internet. Ja, ni fattar säkert.

Hur som, ska hem och kurera mig nu.