"Hur gick det för Snyggo då, när du var på kurs?" Frågade Aikåaren här om dagen. Jodå, det gick alldeles utmärkt, svarade jag. Han knotade inte ett dyft, trots att han faktiskt själv var krasslig första veckan. Varpå Aikåaren menade att det är nog inte alla pappor som skulle ha grejat det utan suck och pust, ensam så länge med två så pluttiga kids. Nu kan jag iof komma på skapligt många män i bekantskapskretsen som skulle ha grejat det bra, men jag inser ju också att jag är lyckligt lottad som har en man som stöttar mig i det jag gör, och inte ger dåligt samvete (vilket man ju kan göra utan att mena det). Jag hoppas att han får tillbaka det genom att jag tar hand om kidsen när han är ute på sina otaliga träningspass.
Tänkte på det idag, nämligen, när jag låg inne på sängen och vilade medan han fixade och trixade. Lagade en god grillmiddag till gästerna (smålandsfamiljen) och diskade och städade upp efteråt, gjorde barnen klara för natten för att underlätta för mig.
Pappa och Nora lagar mat
Jag är väldigt glad att mina barn har en pappa som inte känner sig hotad i sin manlighet av att sonen har rosa skor (jodå, vet många som aldrig skulle gått med på det) som sköter matlagning och disk och tvätt lika mycket som jag (just nu lite mer, faktiskt) som prioriterar så gott han kan för att hans egna intressen inte ska gå ut över tiden med barnen. Som kan säga "jag älskar dig" till barnen, tror det är viktigt också även om de känner det.
Livet blir så mycket roligare när man hjälps åt!
(Sa hon som inte gjort ett kvastskaft idag).

3 kommentarer:
Vilken go bild :).
Sen förstår jag inte helt frågan, "hur gick det..."
Ställs samma fråga om mamman är hemma ensam med barnen ett par dygn?! Hm.....
Det är kanske så, vi är lyckligt lottade :). Jag förvånas över många kommentarer när det gäller papparollen.
Skönt att du känner dig bättre. Kram
Ja, jag får faktiskt ofta frågan hur det går när M är borta så mycket i jobb och träning! Och nu var det ju inte heller ett par dygn det gällde, utan två veckor. Men sen vet jag inte, ang papporna, vi har ju haft turen att ha män som vill vara med och dela på föräldraledigheten, då är det nog också skillnad när man sen ska köra rejset själv en längre tid i sträck, att det känns mer naturligt än om man liksom bara kliver in hemma på besök ibland, om du förstår hur jag menar.
Kram :-)
Härlig bild på matfixarna!! ... Hoppas du blir helt bra snart! PoK//farmor din.
Skicka en kommentar