Story of my life

Hoppar på en sån här! Och utmanar er, mina andra bloggvänner, att göra detsamma.

Vem är mest troligt att du skulle anförtro en hemlighet?
Ida eller nån av teatertjejerna

Vem i din familj är du mest lik?
Ursprungsfamiljen, antar jag att vi pratar då. Klurigt, man har väl lite drag av alla!? Jag tror att jag delar pappas rättspatos, mammas integritet.

Vad skulle du bli trött på hos en kompis som var precis som du?
Att hon måste ha en åsikt om allt.

När grät du senast?
På Klumpens begravning. Och innan det på morfars begravning.

Har du nån skäms-låt?
Ja! Den här ”Story of my life” med One Direction, som jag tycker helt orimligt mycket om.

Tror du på livslånga förhållanden?
Ja. Framför allt så tror jag att om det INTE blir ett livslångt förhållande är det för att man själv tillåter det att bli något annat än ett livslångt förhållande. Jag tror inte att typ ödet ser till att det blir det av sig självt.

Hur vill du dö?
Hand i hand med Snyggo i sömnen när vi är strax under 100

Vad är du mest rädd för?
Ointelligenta människor, som tycker att vissa människor är värda mindre än andra pgr av hudfärg eller nåt annat. Inskränkthet och våld.

Hur är du som kollega?
Den som aldrig håller tyst. Hjälpsam och förhoppningsvis uppmuntrande.

Tror du på Gud?
Ja. Mest för att om jag gick omkring i öknen, ensam i världen, och hittade ett sandslott skulle jag tänka ”Oj, det måste finnas nån mer än jag i världen, eftersom någon uppenbarligen gjort det här vackra sandslottet!” och inte ”oj, här har vinden fört sandkorn för sandkorn i en helt osannolik formation som faktiskt, förmodligen efter flera sekler, bildar ett helt perfekt slott.” Ja, inte är det någon stensäker tro alla gånger, men allt annat verkar helt enkelt alldeles för ologiskt. (Vilket inte för den sakens skull innebär att jag inte tror på vetenskap eller att det har ägt rum nån slags Big Bang eller så, men jag väljer nog att tro att det finns en kraft bakom).

När var du senast berusad?
Ojdå, det duggar ju inte precis tätt av de tillfällena precis, särskilt inte efter att ungarna kom. Men jag vill minnas nån fin ljummen Pariskväll i augusti 2009, när vi satt på nån uteservering med I&A och varken samtalsämnena eller vinet tog slut förrän seeent.

Vad skulle du göra om du hade Oprah Winfreys förmögenhet?
Jag skulle spara så mycket att jag själv blev ekonomiskt oberoende, resten skulle jag ha att driva nåt företag som hjälpte andra behövande och människor i nöd med vad det än kunde vara. Jag tror att man som grundprincip mår bättre av att ge än att köpa.