Vår förskola är ganska liten, typ 38 barn uppdelade på två avdelningar, 7 pedagoger. Grupperna är mixade (vad gäller åldrar) och på Noras avdelning är hon den enda 1,5-åringen, vilket känns skönt även om hon inte behöver bäras eller matas eller nåt sånt. Och personalen är fantastisk. Varenda en. De ser barnen, de har full koll, de respekterar oss föräldrar och våra önskemål, de byter låtsasbatterier på robotbarn och kramar den som är lite extra trött, förmanar den som bråkar och verkar överlag liksom aldrig ha en dålig dag. De har de, förstås, men vi är så himla nöjda. Och Nora, hon trivs som fisken i vattnet. Jag småspringer från tåget och kommer fram helt svettig för att jag längtar efter dem och tänker att de inte ska behöva vara där En Enda Minut extra, och de tittar på mig när jag kommer och ba jaha, ska vi gå? Kan vi bara få bygga klart den här tågbanan?
Kom hem idag och på menyn stod kålpudding med potatismos och brunsås. Lät inte så gott, tyckte jag. Det var det. Definitivt. Blir fler gånger. Fördelen med att nån annan väljer vad man ska laga...
Det där översta hundspylika är kålpuddingen, den gula sörjan till höger moset och såsen är sås.
Jaha, i morgon ska jag ha planeringsdag med mina självskyddskollegor, finputsa på höstens schema. Ska sova lite innan dess. En bra löptur hann jag förresten med idag, börjar bli lite mer stabil på lite snabbare femma (snabbare för MIG, säkert inte för nån annan) 25:26 landade jag på idag. Nu drar det ihop sig till halvmaran, måste få in ett par ordentliga långpass till innan dess också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar