Baksmälla

Ja, inte bokstavligt talat, men mentalt. Varje rast på jobbet har gått åt till att vrida och vända på valresultatet, och inte ens sossarna är helt nöjda. 780 000 har röstat på SD, SJUHUNDRAÅTTIOTUSEN. Nu tror jag inte att alla de är rasister, några vet väl inget annat sätt att uttrycka sitt missnöje, men det går ju inte längre att avfärda med att det är lågutbildade män i glesbygden som röstar på dem. Ändå har hag aldrig hört någon säga att de de facto ska rösta på SD. Är det för att man inte vågar? Eller känner jag inga?

Suck. 87 % röstade på något annat, det är väl det man får fokusera på.

Nu ska jag hem och laga mat till gnuttarna, sen hoppas jag på en skrivarkväll. Förra veckan var mer av en sitta-på-soffan-och-stirra-tomt-framför-sig-period, nu känner jag att jag iaf måste försöka göra sånt där jag gillar att göra. Inget blir bättre av att låta bli. Och i morgon ska jag till Tor. Min KBT-terapeut. Har jag sagt att jag har en sån? Alla borde ha en Tor.

Avslutar med en bild utan koppling till texten; mina älskade klätterapor. Må ni aldrig klättra längre bort än att jag kan nå er.