Det är något visst med att åka tåg i arla morgonstund, det tänker jag på varje gång jag börjar jobba tidigt. Istället för att sitta uppsträckta som packade sillar så ser man folk lite här och där, lojt utsträckta i egna "kupéer". Fötterna på sätet mittemot (med en tidning under förstås! Fattas bara annat). En termos under armen, eller halvsovandes.
Själv skulle jag vara halvsovandes om jag kände efter. Båda barnen har sovit oroligt, Hugo vaknade mellan oss vid ettbläcket och skrek rakt ut i fullständig panik. Med det adrenalinpåslaget var det inte helt enkelt att knoppa in igen.
Nu ska jag iaf strax bre ett par knäckisar, ladda med kaffe och sen gå igenom helgens händelser (de av mer arbetsrelaterad karaktär)...!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar