Sömnlöst

Sanslöst trött igår efter vår planerings/självskyddsdag på häktet. Tung i huvudet och förkylning i kroppen. Snyggo var lika trött, dessvärre var Hugo övertrött och somnade inte förrän halv nio. Vi slet fram lite glass för att få till lite fredagskänsla, och en halvtimme senare vaknade Nono med våldsamt magknip.

Ovan vid att barnen är vakna på kvällen, och vad gäller Nono fick vi ha lite is i magen, tog in henne till oss och försökte söva henne där. Hon somnade till slut som ett litet svettigt klistermärke på mig. Hon har aldrig sovit i vår säng innan (ja, kanske nån enstaka gång som nyfödd) men det gick bra, var skönt att ha henne nära när hon vaknade i omgångar och var ledsen.

Klockan sex väckte barnen varandra, så att min lilla Norpa just kröp upp bredvid mig i soffan och slocknade nu är kanske inte så konstigt... 

Visst är det konstigt det där, hur man ändå vänjer sig vid att sova för lite, att dricka morgonkaffet på stående fot för att ingen ska välta ut det och att gå på toa med öppen dörr och allt sånt där. Men så himla mysig, den här symbiosen som man nästan lever i när barnen är så här små... Tror jag kommer sakna den när de är större!