2005

"Överlevare

Jag skulle nog vilja se mig själv som en överlevare. Det är som att vända på det negativa och se det som något som går att ta sig igenom.

I mitt huvud är jag överlevare och äventyrare, jag går och går och går och svetten rinner och jag använder lien för att ta mig fram där gräset har växt över huvudet och jag måste hinna fram till vattnet (innan jag törstar ihjäl).

Alla andra ser bara hur jag ligger på min säng och funderar."

Jag skrev så på bloggen för 10 år sen. Jag är där igen, på något vis. Då gick jag igenom en svår depression som jag tyvärr inte delade med någon mer än terapeuten, och min stackars lillasyster blev delvis indragen eftersom vi bodde tillsammans och hon skulle försöka hantera det utan att jag sa så mycket som en pip (nästan). Är inte där än, i en svår depression, men kan ändå säga att det psykiska måendet har varit bättre, och jag vet inte om det är att allt det besvärliga som hänt de senaste åren har hunnit ikapp eller om det är det fysiska måendet som gör att jag mår dåligt även psykiskt eller om det helt enkelt bara är så att jag har lite att jobba på hos mig själv för att liksom utvecklas som människa. Kanske lite av varje. Upp och ned går det hur som helst, men nu har jag iaf skrivit till min gamla psykoterapeut för att se om hon har tider för lite uppföljande samtal så här tio år senare... Och även om jag inte tänker vända ut och in på mig här eller med kreti och pleti så tänker jag att det är lättare att inte vara ensam med allt.

Nu ska jag strax dricka te hos I, blir bra det.