Blä

Igår kväll stack jag till gymmet. Ungefär samtidigt som en kvinna som bodde i närheten av oss åkte till ett löpspår en bit bort för att aldrig komma hem igen. En namne, om man ska tro informationen som cirkulerar. Att ingen ännu är gripen tyder på att hon inte hade några knäppskallar i den omedelbara kretsen. Eftersom hon var svensk kan man förmodligen utesluta hedersproblematik och såna grejer. Och då blir man ju onekligen lite skakad och tänker att det kanske lika gärna hade kunnat vara jag.

Så gott som alla mina rundor går delvis i obebodda områden, skog osv. Jag springer ofta med lurar. För att bli peppad men också för att slippa höra busvisslingar och äckliga hejarop. Tyvärr verkar många män tro att man ska ta det som en komplimang. Eller så är det helt enkelt så att de bara tar sig rätten att objektifiera kvinnokroppar, och det får man tydligen bara finna sig i.

Från och med nu är det slutsprunget i skogen. Slutsprunget med lurar. Förmodligen borde man även införskaffa ett sånt där larm dom tjuter jättehögt. Och eventuellt tappar man sugen för att springa totalt och blir bodybuilder istället.