Mysmåndag?

Jaha, här sitter jag och moffar korvmackor som om det inte skulle finnas någon morgondag. Snyggo har en mancold och la sig vid nio, barnen sover förstås sen länge. En välsignad liten stund för mig själv således! Vilket känns extra bra när jag vet att jag ändå har Snyggot bara några meter bort. 

MaPa var här och käkade med oss på kvällen, och sen drog jag en kortis till gymmet mest för att hålla humöret uppe. Det är svårt, flera gånger och dan vill jag sätta mig och lipa men så tänker jag att jag ska ta en stund i taget, en dag i taget. 

Samtidigt föds nåt slags jäklaranamma. Jag har verkligen inte tid att slösa bort mitt liv på att sitta och oja mig! Det finns så många strider om gott och ont att utkämpa, jag har varken tid eller lust att sitta på arslet och göra ingenting. Om förra årets alla krig och terrordåd mest gjorde mig paralyserad, så blir jag nu mest... Ja, arg, tveklöst. Men kanske allra mest föder det nån slags lust att göra nåt bra, som en liten droppes motvikt i det här bredrövliga havet av mänsklig misär och lidande som man läser om varje dag.