Läser

Ursäkta min dåliga uppdatering. I kväll är det middag hemma med kollegor, gnuttarna inkvarteras hos morfar och mormor. Veckan har gått åt till att handla, laga mat, städa, röja... Och läsa! Har nu läst en till bok, Peo Bengtssons "kärleken passerade här en gång." Vi hörde hnm på författarkvällen förra vintern, men det är först nu jag kommit till skott att läsa något.

Boken är lättläst och ämnet är skilsmässa. (för att förtydliga för att Jess inte ska bli förvirrad; detta är en bok och hemma hos oss är vi glada och skilsmässa är inte aktuellt ;-))

Till skillnad från Jewells kanske lite mer sofistikerade skrivstil med fler vändningar och ett lite annat djup är denna lite mer "direkt". Samuel tycker att han lever ett lyckligt liv när hans fru som en blixt från klar himmel förklarar att hon tror sig bli lyckligare med någon annan. Romanen är skriven helt utifrån Samuels perspektiv, vilket är rätt bekvämt för mig som läsare, som kan ta hans parti helt och hållet. Jag upplever språket som ganska enkelt men med en hel del fina formuleringar. Som när han beskriver deras bröllopsdag;

"man såg ut över havet från där vi stod. Jag räknade till fyra båtar och sju moln."

Eller när han kommer till insikt om hur hans fru gått bakom hans rygg, och vad det gör med honom;

"Hon har gjort allt det här på egen hand och oavsett om det har skett bakom min rygg eller inte så är det vi en gång hade försvunnet. Mörkret började i henne men det slutar i mig."

En roman att läsa för att få tröst, eller för att bli ännu gladare åt det man har, eller för att helt enkelt bara känna något.