...är i närheten av ett Marriott courtyard-hotell kan man med fördel gå in och hänga en stund i deras lounge, tuggandes på ett flatbread. Vilket jag och Frk E gjorde några gånger förra året, och även inledde arbetsåret 2016 med att göra (ja, efter åtta timmars arbete då, förstås). Jag tog ett med hjortstek och lingon, vansinnigt gott. (Autokorrektfunktionen ville för övrigt ändra "hjortstek" till "hjärtstillestånd", vilket påminde lite om det tillstånd man försattes i när man tog första tuggan).
Arbetsdagen har, på tal om den, också varit bra. Jobbade mer effektivt än på länge om jag tillåts göra en egen subjektiv bedömning av min arbetsprestation. Det faktum att vi alla vaknade vid fem i morse gjorde mig dock en smula trött framåt eftermiddagen. Nu är jag strax hemma, och det får bli en kopp te och tidig sänggång. I morgon efter jobbet kommer min gamla bästis Danne på middag med sin familj, ser mycket fram emot det. Bortsett en lunch på stan för ett par år sen har vi inte setts på otroligt länge, så där som det blev med fler av de gamla vännerna när det kom flyttar till andra städer och familjebildningar på tal.
2 kommentarer:
Ja visst är det tråkigt hur man liksom inte lyckas hålla kontakten bättre... Jag lovade att aldrig låta mig själv bli sån, men ack...
Näe, det skulle inte jag heller bli... Men bättre sent än aldrig :-)
Skicka en kommentar