Stress

Klockan ringer. Jag snoozar. Fem minuter. Ringer, snoozar. Fem min... Varför tror jag ALLTID att just den HÄR dagen ska gå snabbare än alla andra!? Just den HÄR dagen kommer jag att kunna föna håret på fyra minuter i stället för typ en kvart, barnen kommer att äta SUPERSNABBT och resan till dagis kommer att gå på halva tiden jämfört med igår eftersom vi köpte en helikopter i natt och sen kommer det självklart finnas plats på infartsparkeringen (för helikoptern) trots att klockan har passerat åtta, eftersom hälften av alla som brukar stå där vabbar just idag. Det är ju februari, trots allt.

Men nej, allt tar lika lång tid som vanligt och det enda som händer är att mitt hår är lite fuktigt, jag var stressad gentemot barnen, jag fick betala dyr annan parkering och därtill kommer jag bli sen till psykologen. Var det värt tre snoozningar!? Icke!! Det ska jag komma ihåg till nästa gång (eh...)

Igår kväll sökte jag nytt jobb. Det är inget jag har chans att få, men jag siktar in mig lite på såna jobb. Det innebär att jag får känslan av att inte vara livegen, även om jag trivs bra och gärna blir kvar ett tag till...