Jag går oftast i högklackat på jobbet. Inte superhöga klackar, man måste fortfarande vara smidig och kunna tex jaga gängmedlemmar genom trapphuset som häromdagen, men ändå. Det är i det närmaste en nödvändighet också för att jag ska kunna upprättahålla bilden av mig själv som ganska lång, vilket jag ju verkligen inte är med mina hundrasextiofyra centimeter.
De här har jag gärna på mig, svarta med en klack eller rosa med glitter.
Hittade inget i garderoben som skulle kunna funka till uniform. Skorna måste vara svarta, hade ju annars varit spejsigt med ett par knallrosa när man i övrigt ska ha mörkblå brallor, skjorta och slips. Passade på att ta med kusin Sofia på skojakt i torsdags kväll. Vi sonderade terrängen efter foträta, fotriktiga, präktiga svarta skor.
Man hittar inga bättre än de här, tyckte Fia. Jag kunde bara instämma. "Fast... Det är inga skor jag nånsin annars skulle ha köpt," tyckte jag och Fia nickade förstående. "Nej. Jag menar liksom... De bästa skorna enligt de HÄR premisserna", tyckte hon. "Oj, hej tanten!" Sa Snyggo när jag visade mitt inköp.
Jaja. Som om det inte vore nog har jag fått köpa på mig bygellösa bh:ar som inte tjuter när man ska passera larmbågen flera gånger om dagen. Bygellöst är ju inget man normalt föredrar efter att ha ammat två barn, men det är uppoffringar man får göra i statens tjänst. Kanske skulle klippa och permanenta mig också när jag ändå är igång.
2 kommentarer:
Hahaha, hoppas jobbet i sig är värt de yttre uppoffringarna!!
Bra skoval Jonis, då har du inga "tantfötter" då du blir nitti!! P&K//farmorsgumman!
Skicka en kommentar