En dag på jobbet

Släntrar in vid åtta, plockar på mig larm och komradio och nycklar innan jag ställer mig för att vänta på vår enda fungerande hiss. I den andra blev 8 kollegor fast i tre timmar härom veckan.

Kommer lagom till avdelningens morgonmöte. Eftersom jag varit borta ett par dagar är det några saker som ska dömas av, ett par praktikanter från internutbildningen att välkomna, ett snabbt samtal med en medarbetare som behöver lösa ett par semestertimmar.

Vidare till nästa morgonmöte, 9-mötet. Också det en daglig rutin. Nu samlas alla chefer, vakthavande befäl och specialfunktioner för en snabb dragning av vad som är på gång för dagen.

Jäktar vidare till min andra personalgrupp,  kansliadministratörerna. Vi avhandlar lite frågor om utbildning och behörigheter och annat innan jag går förbi PA-gänget. Godkänner att de förlänger avtal på ett antal vikarier, samt min avdelnings schema för nästa schemaperiod.

Upp tillbaka till avdelningen, hinner jobba en halvtimme innan telefonen ringer från besöksavdelningen. De har en intagen som just fått ett dödsbesked om sitt barn, och chefen för aktuell avdelning går inte att nå. Jag kommer, säger jag och skyndar iväg. Möter upp chefskollega G och vi tar emot klienten tillsammans när poliserna gått.

Jag har aldrig förr mött en människa i den sortens chock. Jag kan inte ens föreställa mig att behöva hantera att få veta att ens barn dött under onormala former.
Jag håller om, klappar, tar emot när hen faller mot golvet. G hindrar händerna från att riva ansiktet, men av jumpern blir bara trasor kvar. Skriken ljuder över flera våningsplan, men där och då reflekterar vi inte över det. Vi fuktar pannan, ger näsdukar och lyssnar. Du vet det här om att ta en dag i taget? Säger jag. Det måste du göra. Och går inte det så måste du ta en timme i taget. Och går inte det, en minut. Och går inte det, en sekund.

Orden räcker inte. Det säger vi också. Vi har inga ord, men vi är här.

Efter en och en halv timmes kamp och tröst har hen fått lugnande och andas normalt. Lämnar över och ser på klockan att det är långt efter lunch, och dags för nästa möte. Känner mig helt manglad och inte upplagd. Värmer en soppa och tar den med. Kommer en minut sent och ursäktar mig för att jag har lunchen med. Är dessutom jag som ska hålla i mötet, tuggar och pratar och efter 20 minuter ringer vakthavande befäl. Svarar och får höra att det är en person på en av mina avdelningar som krisar och har uttryckt att hen vill ta livet av sig. Eftersom personen försökte göra det så sent som för ett par veckor sen tar jag det på allvar, avbryter mötet och åker till avdelningen. Möter VB och larmchef och säger att jag tar det, men håll er i närheten om hen gör utfall. Går in till personen som vägrar prata och samarbeta. En timme senare har vi hur som helst pratat och jag kontaktar sjukvård för att ta över och göra en suicidalscreening.

Lite vimmelkantig men tänker att jag åker till självskyddsträningen som min personal har. Hoppar in i träningen, tar ett par boxhandskar och tar på den svettiga äckliga hjälmen och sen slåss jag, för alla som förlorar sina barn och för alla som inte vill leva och för att livet är orättvist och för att jag är trött och hungrig. 

Plingar i telefonen, min chef som undrar om jag kan låna ut en kanslist till att skriva protokoll på ett möte i morgon. Ringer kansliet och talar om att en av dem måste skriva protokoll på ett möte i morgon. Ringer min chef och talar om att saken är biff. På med handlarna igen, mata slag, ducka, armarna värker, benen värker, svetten rinner. Två timmar senare åker jag högst opresentabel upp till avdelningen igen och möter upp Ior, som jag brukar kalla honom, min jurist som är min högra hand vad gäller klientärenden. Han gör en dragning av det senaste, jag skriver under lite papper, lämnar över ett uppdrag till honom för morgondagen angående ett ärende som Huvudkontoret är på mig om.

Svarar på ett par mail, bokar in slutet på mötet som blev avbrutet idag, loggar ut. Går hem. Luften är kall och krispig. Det snöar lätt. Jag drar in luft, kramar barn, kramar Snyggo, samlar energi för en ny dag i morgon.