Det är så många märkliga dagar nu. Idag var första dagen på länge som jag inte var överhopad av jobb, hann sitta och prata med kollegor och beta av en del som blivit liggande. När vi så plötsligt uppmärksammades på det pågående terrorattentatet i stan. Vi var få chefer kvar på plats, och det tog ett tag att samla sig och se vad vi behöver göra. Jag och kollega T gick runt till avdelningarna och informerade personal, såg till att de som behövde ringa anhöriga fick låna våra telefoner och göra det medan vi ryckte in vid nån matvagn eller vad det kunde vara.
Satte oss sen i stab för att inventera personalläget, se till att folk kom hem och att vi hade täckning för natten när staden plötsligt stod stilla i all trafik. Jag hade själv personal på väg från utbildning fast i Västerås, och när fyra timmar gått lämnade jag staben för att åka och hämta dem. Nu kom jag inte så långt innan de rapporterade att tåget trots allt skulle gå, så jag kunde vända tillbaka.
Kom hem sent om sider och satte mej med resten av familjen framför nyheterna, och där sitter vi än. Fredagkvällen som kom av sig. Men så fint att se all medmänsklighet och styrka och hur det bestående efter detta kommer att vara att när det gäller och behövs, då finns folk där för varandra.
2 kommentarer:
❤❤❤
❤❤❤
Skicka en kommentar