nä men på riktigt hörrni.

H har ofta lite (till mycket) söndagsångest och igår var inget undantag. Fattade att det skulle bli en tuff morgon men försökte göra mitt bästa för att hålla en glad och positiv ton.  Han grät när jag lämnade och tack och lov var en av favoritfritidsledarna där och kunde ta över. 

Traskade till jobbet och försökte skaka av mig den jobbiga känslan (gick sådär). Kom till vad jag trodde skulle vara ledningsgrupp och blev liksom resten av ledningsgruppen inte så väldigt glatt överraskad över att JO väntade på oss. Tredagarsinspektion väntar. Mycket kan man säga om JO men särskilt trevliga är de inte. 

Har börjat berätta för personalen också om min förestående tjänstledighet. Två grät idag. I morgon blir det nog värre, då ska jag ta det på morgonmöte med min största arbetsgrupp som jag också jobbat närmast rent operativt. Försöker ladda mentalt. 

Kom till fritids där N började med att kommentera att jag såg gravid ut. Förklarade att jag glömt säga att de ska få ett syskon (inte). Åkte hem och gjorde korv. Nya mattag i morgon, liksom. 

Tog med H och handlade presenter till N som fyller på tisdag. Vi unnade oss en fika på Waynes. Kom hem helt slut och lätt illamående av trötthet. Snyggo kommenterade att mina nya jeans jag köpt igår på en galleria Längre Bort hade larmet kvar. Åkte till galleria Längre Bort och bad dem åtgärda. Nu tror jag att jag ska sova. 

Bonus: beslutet att testa annat jobb känns fortfarande rätt, även om det är jobbigt med separationsångest från personalen. Om inte annat blir jag en erfarenhet rikare, får man tänka.