Lördagen:
Jag och I kommer till slut fram till färjan, efter att ha klivit av tunnelbanan på lite fel station och nära missat pendeln etc. Ekonomiska som vi är sitter vi restaurangtorget, men där kan man ju lätt slå ihjäl tre timmar och en kvart. Vi kunde, i alla fall. Vi skrattade från start tills vi kom i hamn, till tantens vid bordet bredvid stora irritation. Ursäkta då, väste vi mellan skrattattackerna. Men vi kan ju inte ta ansvar för din personliga lycka. I trodde att hennes ilska berodde på att hon var missnöjd med sin fula permanent.
Sen kom vi fram till Visby där vi klev in på restauranten och överraskade våra forna arbetskamrater och goda vänner. Alla skrek, helt plötsligt. Och hoppade upp och började nån slags kramdans. Sen är mitt minne av kvällen egentligen bara att vi skrattade, hela tiden. Ja, ganska konstant, faktiskt. När vi pratade om det dagen efter var det ingen som riktigt kunde dra sig till minnes att vi egentligen pratat om nånting specifikt, och ändå skrattade vi så att vi höll på att trilla av stolarna (och vi fick ytterligare ett sällskap att byta bord).
Halv fyra på söndagmorgonen bröt vi upp, och I sov hos mig. på förmiddagen knallade vi upp till Torbjörn och fick frukost, innan vi åkte till L som hade lyckats prestera en trerättersmiddag trots att hon bara sovit två timmar. Vet INGEN annan som skulle göra en sån sak.
Idag, måndag, har vi varit ganska sega. Uträttade lite jul-ärenden på fm, och sen lyckades vi slå ihjäl ytterligare 3 timmar och en kvart på restaurangtorget. Nu är jag TRÖTT. Och glad.