Pluto och nattfåken

Nu har Pluto och hans matte varit hos veterinären. Pluto och Klumpen är för stora att fraktas i en kattbur, så de har en stor kartong i stället med massa små fönster på. Pluto ville INTE sitta i kartongen och lagom till att vi kommit i bilen bröt han sig ur den. Sprang upp för trappan igen, in och hämta tejp. Behövde också en bok att lägga på locket som extra säkerhet. Tog den största i hyllan. Det blev visst bibeln.

Tillbaka ut till bilen, där Pluto nu stod i framsätet med tassarna på ratten. Öppnade dörren, Pluto sprang ut. Lockade tillbaka honom, stoppade i honom i kartong och satte säkerhetstejp samt en bibel på locket. Körde till veterinären med ett litet torn bredvid mig i sätet, bestående av stor kartong, fordonsjournal ovanpå och och ovanpå den en bibel.

Framme hos veterinären, alla i väntrummet tittade på mig och trodde jag kom med ett tropiskt livsfarligt djur i stor kartong, jag ursäktade mig för veterinären ("jag är inte snål eller så, men han har en bror som är rätt stor") Pluto var SÅ duktig så duktig och doktorn rengjorde hans sår och vi fick recept på antibiotika.
Nu hemma igen, trött, ska krypa till kojs och bläddra lite i en tidning. Ska INTE läsa Johan Theorins "Skumtimmen" innan jag sover, läste ut Nattfåk igår kväll och vaknade mitt i natten med svetten lackandes på ryggen och bröstet. Bra, är de dock.

Mycket skratt och ett sår i bakhuvudet

I söndags sammankallades delar av the G:sons hem till ma&pa för tabberas på kvarbliven mat (fortfarande hur god som helst) och lite analys av festen dagen innan. Alla var mkt trötta (möjligen alla utom the Hällnäs family som stigit upp just innan lunch ;-) och mycket skratt blev det. Jag tror bestämt vi garvade konstant i två timmar. Så där trötthetsöverspelade som man sällan är nuförtiden eftersom man är vuxen och mogen och sover sina timmar varje natt. Skoj var det.

Här följer 35 sekunder av söndagens middag.


Typiskt, Pluto har ett sår i bakhuvudet som jag inte vågar börja pilla i, det är litet men ser lite otäckt ut så vi har fått tid hos hans doktor Åsa i morgon kväll. Snyggo o katternas gudfar Simon är på fotboll då, så jag får packa ned Pluto i kartongen och leka ensam ambulansförare. Det har ju dock funkat förr. Tack och lov verkar han inte må dåligt iaf, men han har fått infektion i kroppen förr, troligen av ngt sår då med. Det var på den tiden kring vårt bröllop när han skulle ha pencillin varje dag.

Usch, ju fler människor och djur man har omkring sig, desto fler att hålla på och oroa och oja sig för. Jag är redan halvt extrem när det gäller Snyggo, (typ "akta dig för de vita ränderna på övergångsställena när du cyklar, de blir ju hala om de regnar") och han tycker att jag är extrem när det gäller kissarna. ;-) Barn är väl inte att tänka på.
Vet ju hur ma&pa (eller iaf ma) låg vaken på nätterna och lyssnade efter ljud i ytterdörren när vi i ungdomens glada dagar kom hem mitt i nätterna eller närmare morgonkvisten. Vi höll ju inte precis på med några olagliga substanser eller så, och så fort jag blivit 17 och börjat jobba åkte jag taxi överallt på nätterna. Typ från stan och hem, det var ju säkert ett par mil. Oekonomiskt men ganska ansvarsfullt om jag får säga det själv. Men hur som helst, hade jag haft fyra ungar som rände ute på nätterna hade antagligen mitt hjärta behövt en krycka i form av en liten pacemaker eller så.

Nu ska jag sova. Måste ha mina 7 och en halv timmar.

Photoshot

Nu har herrskapet Molin bestämt sig för vilka förstoringar de vill ha, så då kan jag lägga ut några av de andra bröllopsbilderna här utan att lägga ut typ tackkorten i förskott. :-) Kvalitén blir mindre bra när man förminskar dem i paint (de blir alldeles för stora för att lägga ut annars) men ett smakprov iaf.

brudparet dansar på bordet

Mörkt och lite dålig bild, men att det var röj framgår ju.

Lillasysters bröllop

Dagen började med att jag (efter att ha snabbt gjort iordning mig själv) väckte syster S och stoppade ned henne i ett varmt bad. Var dock orolig hela tiden att hon skulle somna och börja svälja vatten, så vid minsta skvalp rusade jag in i badrummet för att se att allt stod rätt till. Det gjorde det.

Sedan sveptes hon in i min Yasuragirock, och förvandlingen kunde börja. Eller tja, förvandling och förvandling. Med detta osminkade utgångsläge kan det ju inte bli annat än toppen.


Buketten gjorde jag, blev faktiskt riktigt nöjd med. S med, vilket ju var viktigast.


Efter att S gjorts klar med hår och smink anslöt blivande brudgummen, och vi gick ut för fotograferingen. Är SÅ glad att jag fick förtroendet att fota brudparet, me like to fota.

De "officiella" bilderna får ni se sen, när S&J själva sett dem, men lägger ut en bild på paret när de inte kunde hålla sig från att kramas lite under the photosession, och fotografen själv fick nåt vått i ögat.


Sen var det dags för själv vigseln... superfint förstås... hade packat med ett gäng vanliga vita näsdukar men det dög inte tyckte syster E som langade över en liten gldig näsduk med röda hjärtan på. Man kan ju inte hamna på film när man sitter och snyter sig i en vanlig vit simpel näsduk, gud bevars. Torkade bort lite vått ur ögonvrån med fina guldiga näsduken.




Den grå tråkiga utstyrseln i stället för den mer partyglada klänningen från Paris. Tråkig som jag är trivdes jag dock i den här lilla dräkten också.

Ella väntar på brudparet utanför festlokalen


Middagen var mycket god och bestod av buffé med allehanda goda rätter.

Min fina bordsdam, brudgummens syster och min namne

Jag släpade in en pinne för ett tag sen, som jag fick för mig att vi skulle använda i bordsdekorationen. Min mor fick något lätt panikartat i rösten när jag pratade med henne efter att ha skickat ett MMS på pinnen, men efter lite utsmyckning av den och när den väl låg på plats på bordet så blev det faktiskt riktigt fint.



Mina favvisar. Fin systerdotter och finaste mannen ever.


Brudparet tar tårtan, gjord av syster E (ja, vi var inblandade lite här och var, som ni hör)


Syster S var cool nog att lagom till dansen byta om till en kort vit spetshistoria och skyhöga guldklackar. Som gjort för att dansa på bordet till. Vilket hon också gjorde.



Fler bilder kommer sen!

Paris

Nu kom jag på vad det kanske berodde på att jag inte gillade Paris första gången när jag och syster S var där. Jag fastnade ju i en klänning!! Kommer du ihåg det, S? Usch, känns jobbigt när såna här gamla minnen fortsätter att plåga en.

vilken härlig dag!

Japp, nu är det fredag! Min favvodag! Idag har jag dessutom flexat ut tidigt för att kunna hjälpa syster S med lite förberedelser. Ska strax åka på jakt efter lite pärlor till hennes håruppsättning, innan det är dags att åka till festlokalen och duka och göra i ordning där. Pyssel pyssel hela dagen, me like! Ikväll när vi fixat klart i festlokalen kommer systrarna + Jonas systrar hit på lite myskväll. Pics kommer senare från dagen, om jag inte somnar supertidigt ikväll (vilket jag borde för att orka gå upp och börja jobba vid sju i morgon bitti ;-)

Snart helg!!

Mätt och belåten med lunch i magen, nu ska jag ta itu med eftermiddagen. Vet inte var veckan hittills tog vägen, men det är väl som det brukar. Ikväll kommer Snyggo hem i vad som för mig är lite mer normal tid (igår kom han hem från jobbet 22:30) och så ska vi pyssla lite inför helgen. Handla och städa bilen, tex. Går ju inte an att brudparet får skit på kläderna på väg till kyrkan.

Själv provade jag min blå parisklänning igår och kände då tydligt att den faktiskt är mer av en nyårsklänning. Tittade på klockan, den var 20, men när man bor som vi bor finns det ju förmånligt nog kvällsöppna butiker i närheten. Åkte således till gallerian och gick en räd, hittade en utstyrsel som jag tyckte om så nu blir det den i stället. Hepp, later hörrni.

Sollentunanytt & Mark

En gång i veckan får vi "Mitt i Sollentuna". Nyhetsmässigt påminner den om Katrineholmskuriren och Värnamo Nyheter. Ta tex nyheten i dagens tidning. "En man från Sollentuna fick nyligen böta 2400 kronor sedan han kört i 45 kilometer i timmen på Hanstavägen i Kista. På Hanstavägen är högsta tillåtna hastighet 30 kilometer i timmen."

Eh... jaha?? Man får väl FÖRMODA att fler Sollentunabor än denne man dagligen kör något för fort? Och det tycks ju inte ha varit någon vansinnesfärd att tala om. Vet inte om man ska bli mest förvånad över att man faktiskt har gjort en notis av att en man från SOLLENTUNA har kört för fort i KISTA (varit och begått brott i Stockholms kommun, liksom) eller över det faktum att man anser det ha ett nyhetsvärde att någon kört 15 km/h för fort.

träffade C idag efter jobbet, hon ska kalva om tio dagar enligt beräkning. Vi passade på att prata av oss rejält, mkt trevligt. Hade helst inte lämnat henne över huvudtaget, hade helst följt med och sett till att allt gick bra, men hon har ju faktiskt en fin och omtänksam man som kommer sköta om den biten. Och det gick ju finemang sist.

Vi däckade i soffan när jag kom hem, såg "Kattis&Co" som gick på TV4+ klockan 21. Rekommenderas. Ikväll var Mark Levengood med, han är ju bara för härlig. Rolig och klok, 2 in 1 typ.

En kort historia om långa naglar.

Med nya naglar blev det helt plötsligt, om inte svårt så åtminstone lite knepigare, att utföra vissa saker som stod på agendan ikväll. Tex att spela en trudilutt på gitarren och knappra in lite grejer på datorn.


Fint och ganska opraktiskt

Hur som helst, det är en vanesak, förr såg jag alltid ut såhär. Jag hade konstant långa naglar i sju år, hela min frisörkarriär. Om jag av någon anledning hade tillfälligt korta naglar blev jag handikappad när jag skulle greja folks hår. Sen blev jag mer intresserad av det inre än det yttre (haha, jag skojar bara, det lät fint) och klippte då av mig naglarna, i en rebellisk anda. Jag hade min rebelliska period ganska sent, som ni förstår. Den bestod i att jag helt plötsligt typ började tycka det var roligt att plocka svamp och sånt. Och så började jag lära mig spela gitarr i den vevan, och då måste man också ha korta naglar. Iaf på ena handen.

Nu ska jag fortsätta utöva det jag hade tänkt, innan Snyggo kommer hem och vill ha mat och påpassning. ;-)

Lite fin musik

Den här, Canon in D av Pachelbel (hette han så?) är ett av mina favoritstycken. Den är helt fantastisk tycker jag. Den låter som ett helt liv som levs. Pampig när den spelas av orkester, men så här, avskalad på piano är den också väldans fin.

http://www.youtube.com/watch?v=H1kGJoGVpOs&feature=
PlayList&p=0D062602C4A5DB71&playnext=1&playnext_from=PL&index=6